Василиса▶ Я жду вашего обращения. Что Вы хотите узнать?
Логотип
411-412 (Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski)
- Project Runeberg -   Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 33. Väderlek - Äänekoski /
411-412

(1922) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Västerås revir ... scanned image << prev. page << föreg. sida <<      >> nästa sida >> next page >> Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now! Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu! This page has been proofread at least once. (diff) (history) Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik) klarligt, att Små Antillerna blefvo skådeplatsen för mer eller mindre vällofliga sjöexpeditioner, som utgingo från västra Europas sjöfararstater, Frankrike, Holland och England (se Flibustiär). Om Sveriges försök till handelsförbindelser med V. se Västindiska kompaniet. Särskildt visade sig fransmännen och engelsmännen energiska. De förre satte sig (efter 1626) fast på S:t Christophe, Guadeloupe och Martinique, de senare (efter 1627) på Barbados, Antigua, Nevis och Montserrat. Holländarna höllo sig endast till S:t Eustatius och Saba i n. v. I själfva verket är det just de nämnda tre europeiska nationerna, som ännu ha besittningar kvar i V. Det spanska väldet upphörde där 1898; Sveriges besittning af S:t Barthélemy (se Barthélemy) var endast en episod (1784–1878), och Dansk-västindiska öarna (se d. o.) försåldes dec. 1916 till Nord-Amerikas förenta stater. En själfständig ställning inta de båda största af Antillerna, Cubaoch Haïti. Den förra ön är egen republik, dock intimt ekonomiskt knuten till Förenta staterna. Den senare är uppdelad i två stater, en västlig negerrepublik, Haïti (se d. o. 2), samt en östlig mulattrepublik, Santo Domingo (se Dominikanska republiken). Alla öfriga öar äro i främmande ego. Mest omfattande äro de brittiska besittningarna. De uppdelas i 6 hvar för sig styrda distrikt, nämligen 1. Bahama-öarna, omfattande nämnda ögrupp utom de sydligaste Caicos- och Turks-öarna (se d. o.), hvilka hänförts till 2. Jamaica med Cayman-öarna (se d. o.); 3. Barbados; 4. Leeward-öarna(Virginiska öarna, S:t Kitts, Nevis, Antigua, Montserrat och Dominica); 5. <sp>Windward-öarna<sp> (Santa Lucia, S:t Vincent, Grenadines och Grenada); 6. Trinidad med Tobago (se d. o.). Det franska V. omfattar de båda största af Små Antillerna Guadeloupe(se d. o.) och Martinique (se d. o.); under den förra höra 5 smärre öar eller ögrupper: Marie-Galante, Les Saintes, La Désirade, S:t Barthélemy och S:t Martin (hälften). Hollands besittningar sammanfattas till guv. Curaçao (se d. o.) och utgöras af de små öarna i n. S:t Eustatius, Saba och S:t Martin (hälften) samt de större öarna utmed Syd-Amerikas kust Curaçao, Bonaire och Aruba. Sedan 1898 eger Förenta staterna i V. det då af Spanien afträdda Puerto Rico (se d. o.) med kringliggande öar (Mona i v., Vieques och Culebra i ö.) och sedan 1917 de genom köp förvärfvade forna dansk-västindiska öarna S:ta Cruz, S:t Thomas och Sankt Jan, nu kallade Virginiska öarna. Återstoden af Små Antillerna, mellan Trinidad och Bonaire (Margarita, Tortuga m. fl.), tillhör förbundsrepubliken Venezuela. V. har spelat en ganska märklig roll i världens ekonomiska historia. Det var det första egentliga fältet för de europeiska nationernas kolonisationsverksamhet och blef skådeplats för de första inbördes slitningarna dem emellan liksom också för plantageslafveriets stora sociala, omsider misslyckade, experiment. I början sökte man blott efter ädla metaller, men då länderna ej uppfyllde de högtspända förväntningarna, försummades de, tills omsider plantagekulturen infördes med från Afrika importerade slafvar som arbetare. Under dess dåv. blomstringstid (omkr. midten af 1700-talet) gaf V. det mesta tillskottet till världens behof af socker, kaffe och bomull. Då slafveriets ohållbarhet trädt i dagen, genomgick V. en svår ekonomisk kris. Detta inträffade emellertid vid olika tider för de olika delarna (negerrevolution på Haïti 1801, slafveriets upphäfvande i de engelska kolonierna 1838, i de danska 1847, i de franska 1848, i de holländska 1863 och i de forna spanska 1887). Sedan denna tid har V. småningom åter fått sin ekonomiska betydelse stegrad, bl. a. därigenom, att odling af nya växter införts (bananer, ananas, kakao m. m.). Den gamla hufvudprodukten, sockret, har dock alltjämt bevarat försteget och torde äfven för framtiden ha utsikt att göra det. Ett slags nytt socialt experiment för att ersätta det förlorade slafarbetet har man på de engelska kolonierna gjort genom att införa indiska kulier som lönarbetare. Så vidt man kan döma, har det slagit väl ut; de indiske arbetarna ha visat sig ovanligt vakna och intelligenta. Den indiska befolkningen på Trinidad och Tobago utgjorde 1911 129,300 pers. af en totalbefolkning om 333,552. Litt.: Fiske, "History of the West Indies" (1899), Dodsworth, "The book of the West Indies" (1904), Aspinall, "The british West Indies" (1912), Johnston, "The negro in the new world" (1910), Dumoret, "Au pays du sucre" (1902), och Benjamins-Snelleman, "Encyclopaedie van Nederlandsch West-Indië" (1914–17). A. N-d. Västindiska kompaniet,Svenska. Flera gånger under 1700-talet hade man tänkt öppna direkt handel mellan Sverige och Västindien, men då kolonialmakterna vanligen icke tilläto främmande makters fartyg att anlöpa deras kolonier, blef det omöjligt att utföra denna plan. Så erhöll handelshuset Abr. och Jakob Arfwedson & c:o 2 dec. 1745 privilegium på en dylik handel, men spanska sändebudet i Stockholm framlämnade en så skarp protest emot företaget, att firman afsade sig privilegiet. Kommerskollegium uppmanade då andra handlande att anmäla sig för att erhålla en sådan oktroj, men ingen gjorde det. Under nordamerikanska frihetskriget blef dock i början af 1780-talet handeln på fyra västindiska orter tillåten, och K. M:t beviljade då alla svenska fartyg, som därifrån hemförde varor, vissa tull-lindringar och andra förmåner. Men sedan Sverige genom traktaten 1 juli 1784 erhållit S:t Barthélemy, kunde man vänta, att västindiska handeln skulle taga större fart. Statssekreteraren Liljencrants föreslog i rådet 30 aug. s. å., att ett bolag skulle inrättas för att drifva handel på den nya kolonien, och 31 okt. 1786 utfärdades privilegier på 15 år, räknade från 1 jan. 1787, för Västindiska kompaniet att idka handel och sjöfart på S:t Barthélemy och öfriga till Västindien hörande öar samt Nord-Amerika. Enligt oktroj en skulle konungen till en början utse direktörer. Den nödiga fonden skulle uppbringas genom subskription. Kompaniet fick rätt att befrakta så många skepp det ville, och dessa skulle i de västindiska farvattnen få använda kronans flagg. De skulle afsegla från Stockholm, där hufvudkontoret skulle vara, eller Göteborg samt äfven lossa på något af dessa ställen. << prev. page << föreg. sida <<      >> nästa sida >> next page >> Project Runeberg, Sat Nov 21 01:36:03 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> http://runeberg.org/nfcm/0234.html Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free
© 2014-2021 ЯВИКС - все права защищены.
Наши контакты